Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På döden jag började tänka:
“Hurskall din begrafning väl bli?
Månn’ lnll lull då kommer att blänka,
likt den, som nu här drar förbi?
Jo pytt! — när som andan blott hafver
ur kroppen din flugit sin kos:
så är du och blir ett kadaver —
en godbit för maskarnes nos.
Blott jag ej anatomiseras
och kart vas i bit efter bit,
så önskar jag ej balsameras,
ej heller att simma i sprit.
Nej, ostympad må jag nedmyllas,
åt grafven jag skänker mig hel!
Stor sak, får ej kistan förgyllas,
förgängelsen tar dock sin del.
Af prål skall min svepning ej glindra, —
den blir ingen riddareskrud —
men månne mig döden skall hindra
ändå att få hamna hos Gud? —
Som hunden på skuggan hörs skälla,
man skäller kanske vid min bår,
ty björnar blott skola der gnälla
och gjuta förtrytelsens tår.
Ej lära soldater, mäng’ hundra,
för kistan min skyldra gevär,
och ej lär’ kanonerna dundra,
när jag en gång jordfästad är; —
: heller man får i en månad
” mig höra klockornas dån; —
af jo... min lekamen är lånad,
och tyst återställes mitt lån!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
