Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vinterstormarna hörs rasa
och kölden isar hvarje lem,
hur grymt att känna hungerns fasa,
i kojans eller drifvans hem, —
att tröstlöst sträcka späda armar
emot en stenhård menskohop,
när himlen sjelf sig ej förbarmar,
döf för den öfvergifnas rop.
Men åren skredo snabbt sin bana;
jag vann förslagenhet och mod;
jag frestelserna börjar ana,
och mogen snart i list jag stod.
Jag fängslar sinnlighetens blickar —
man sade mig att jag var skön;
man djerfva ögonkast mig skickar,
men ä,nn’ jag knappast lärt en bön.
Guds lära var för mig en gåta,
jag kände ej dess helga ord,
men när till slut med kinder våta
jag trädde fram till Herrans bord,
då var min ungdomsblomma skördad,
af qval jag ville gråta blod,
min samvetsfrid för evigt mördad,
ty fallen inför Gud jag stod.
Men ångern och min ed jag glömde
i lockelsernas hvirfveldans;
jag nöjets kalk i botten tömde
och drömde blott om prakt och glans.
1 brokigt bländverk jag mig klädde.
Förtjusande en hvar mig fann.
Som debutant jag nu uppträdde
och seger efter seger vann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
