- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
153

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ni anade den namnlösa sällhet, som dervid uppfyller
min själ!

cl ar a. Er vänskap, bäste herr Willerqvist, gläder
mig innerligt, på samma gång den uppväcker min Ulligaste
erkänsla för den hjertlighet ni visar mig.

willerqvist. Hvad ni är god, mamsell Clara! Måtte
ni bli så lycklig som jag af hela mitt hjerta önskar!

clara. Jag hoppas det, herr Willerqvist! Si vet
således redan, att jag i dag...

willerqvist. Ack! jag vet allt, mamsell (Jlara!...
Ja! jag vet, att ni skall bli en annans maka, men ni,
Clara, ni vet inte hvilka afgrundsqval denna tanke
uppväcker i min själ!

clara (afsides). Ah! mina aningar ha då inte
bedragit mig!... (Högt) Jag fattar ej meningen af edra ord,
herr Willerqvist. Jag har beslutat räcka baron von
Mankemang min hand — det är sannt. Min mor har utsett
honom åt mig till make, kanske mera for hans börds, än
för hans personliga egenskapers skull. Hon är måhända
smittad af fåfänga, min mor — jag bekänner det
uppriktigt; men jag älskar henne ... jag är skyldig uppfylla
hennes käraste önskningar; — måhända kommer dock
mitt eget lugn att uppoffras för den barnsliga lydnaden.

willerqvist. Clara, Clara!... edra ord ärodolkstygn
1 mitt hjerta. Denna stund, kanske den skönaste i min
lefnad, får inte fruktlöst förflyta. Yet då, jag älskar er,
Clara... jag älskar er högre, innerligare, än denne baron,
som inte förstår ert eget värde. Jag har älskat er från
första ögonblicket jag såg er!.., dag och natt har jag
in-söft mig i förhoppningar, att vid eder första återkomst
till hufvudstaden kunna förklara er denna känsla!... Men
nu, förekommen i allt, som kunnat bli min lycka, säg,
hvad väntar mig väl ännat, än att ni för denna
bekännelse måste förakta mig? ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free