Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll henne liksom i ett skrufstäd, men hon
gaf noga akt på hvarje hans rörelse för att i
ett obevakadt ögonblick kunna undkomma.
Slutligen framkommo de till skeppet; Alf
nedsatte helt varsamt sin börda i kajutan och
tillslöt dörren. Utmattad af blodförlust och
trötthet neddignade han på golfvét, tryckte
den blodiga handen mot sin panna och försjönk
i ett dvallikt tillstånd.
Gerda hade under hela- tiden sedan hon
blifvit hans fånge icke yttrat ett ord, knappast
gjort en rörelse. Nu reste hon sig långsamt
upp, drog ett kort skarpt vapen ur barmen
och böjde sig ner till riddaren — — —
Alf gaf noga akt på henne ; “stöt till“ sade
han, blottande sitt bröst, i det ett sorgligt leende
besjälade hans bleka ansigte.
“Nej, jag ämnar blott förbinda dig, och
med detta vapen afskära banden.“
Derefter förband hon hans många sår så
godt sig göra lät, men intet ord vexlades derunder
emellan dem. — “Du önskar således att
jag lefver,“ frågade Alf.
“Ja,“ var Gerdas korta svar.
“Hvarför önskar du detta, när du hatar
mig och min lära så djupt?“ återtog riddaren.
“Jag hatar hvarken dig eller din lära, men
jag hatar hvarje löftesbrott, och jag har lofvat
min döende fader att förfölja din tro,“ svarade
Gerda.
“Och nu låter du mig likväl lefva, du är
min fånge, och har dock mitt lif i din hand,
hvarför tager du det icke?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
