- Project Runeberg -  Göteborg. Beskrifning öfver staden och dess närmaste omgifningar. Ny handbok för resande /
163

(1869) [MARC] Author: Octavia Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlingarna afbrötos genom konungens sjukdom
och död.

Carl Gustafs hälsa hade aldrig varit särdeles
att lita på. Halsen, kort och tjock, hotade med
slag; likaså kroppens tidiga och mer och mer ökade
fetma. Matordningen var ej den bästa, och
konungen ät både så mycket och så fort, att
smältningen deraf försvårades. Redan i flera år hade han
också lidit af hvarjehanda ohelsa. Blodet blef
skörbjuggartadt och andedrägten besvärad af tyngd
och hosta, hvarjemte ibland om nätterna infann
sig en så svår väderkolik, att konungen inäste
stiga upp och långa stunderna vandra fram och
åter öfver kammargolfvet. För «att afleda de osunda
vätskorna hade han redan i flera år nyttjat
fontanell på armen, men som sjukligheten och den
ovanliga fetman stäudigt tilltogo, hade läkarne
redan länge förutsett, att lifstiden icke skulle blifva
långvarig. ,

Aret 1659 medförde många och kännbara
motgångar; de misslyckade anfallen mot Köpenhamn och
Fredrikshall; förlusten af Fy en, af Kurland, af
Thorn och af flere andra vestpreussiska fästen; de
motbjudande, nästan hånande haagerkonserterna;
den mot honom sjelf mer och mer framträdande
oviljan i allmänna europeiska tänkesättet; slutligen
det under riksdagen, ehuru återhållna, dock tyst
kringsmygande missnöjet öfver de oupphörliga
krigen och deraf växande bördorna. Carl Gustaf var
en stark ande, hvilken niägtade åtminstone till en
tid bära och dölja ganska svåra sorger och
bekymmer. Han hade dessutom ett lynne, som icke
gerna förtviflade, ett lynne, som i motgångarnas
mörkaste natt uppfattade och tästade sig vid hvarje,
äfven den ringaste stråle af hopp, och ur den, samt
ur känslan af sin egen personliga förmåga
framtrollade bilden af en ny och härligare lyckans dag.
Men ofvannämnde .motgångar voro alltför många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cogoteborg/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free