Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alltför stora, att de icke skulle injaga
allvarsamma farhågor, äfven hos en Carl Gustaf;
farhågor, som störande lugnet och sömnen inverkade
ofördelaktigt på hans redan förut vacklande helsa.
Den 11 Januari bevistade konungen Krister
Bondes begrafning. Samma afton kände han en
lindrig anstöt af snufva och bröstverk. Om några
dagar tillkommo feberrysningar, allmän mattighet,
tryckning under bröstet, tung andedrägt,
hufvud-värk, törst och en svår slemhosta. Konungen, ovan
vid allvarsammare sjukdomar, ville ej hålla sig
från arbete och vid säng och läkemedel, hvadan
hans envishet mycket försvårade botandet. Genom
åtskilliga läkemedel blef likväl sjukdomen dämpad
så, att konungen den 4, 5 och 6 Februari mer och
mer återställdes. Han började omigen arbeta med
riksdagsärendena, och det var endast med möda man
kunde afhålla honom från att gå på en annan då
infallande begrafning. Den 7 företog han på fullt
allvar riksdagsärenderna till öfverläggning, och det
sjelfva det kinkigaste, nämligen ständernas
besvärs-punkter. Arbetet varade till sent på qvällen.
Natten blef svår och medförde ett nytt, ett vådligare
utbrott af sjukdomen. Den visade sig denna
gången än mera elakartad, troligen genom inblandning
af en i staden allmänt gängse rötfeber. Andtäppan
och tryckningen öfver bröstet tilItogo så, att
konungen ej mer förmådde öfver det sednare tåla den
lätta bördan af ett täcke. Han klagade häftigt
öfver långsamma läkare och sent färdiga
medika-menter, och begärde tillika att blifva åderlåten.
Det skedde. Af blodets alldeles upplösta
beskaffenhet insågo läkarne genast den öfverhängande
lifsfaran. Den 8 och 9 Februari tillbragte
konungen för det mesta sittande i en länstol under
oroliga kastningar fram och åter, utan hvila och utan
lindring. Den 10 ökades de onda tecknen, torenade
med en tät och besvärlig hicka. Säg mig, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
