Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, son och närmaste vänner. Låt se, min kära
Stenbock, sade han till fältmarskalken Gustaf Otto,
låt se, att du blifver lika trogen emot min son,
som du varit mot mig, och öfvergif honom aldrig,
så länge du lefver! Amiral Bjelkenstjerna, Witte
Wittesons besegrare i Oresunds-slaget, kom äfven
in. Konungen räckte honom handen och sade:
Farväl, min hederlige Bjelkenstjerna! Tack för
hvar dag vi varit tillsammans! Den gamle
sjöhjel-ten förmådde ej svara, utan vände sig bort och
torkade tårarna från sina väderbitna kinder.
På eftermiddagen började konungen svettas,
så att han och flere andra hoppades på
förbättring; men läkarne icke så. Mot natten ökades
plågorna och konungen, ehuru varande i sängen,
kunde ej mer ligga utan hölls i armarna af
riksmarskalken Gabriel Oxenstjerna och af grefve Nils
Brahe. Klockan tolf tillkännagaf läkaren att
döden nalkades. Konungen tog afsked af alla de
kringstående och begärde sitt testamente att
un-derskrifva, men mäktade ej teckna dit iner än de
tre första bokstäfverna (Car) af sitt namn.
Em-poragius, som nyss förut gått hem, blef ånyo
efterskickad och kom genast. Vid dennes tröstande
tilltal, utbrast konungen och sade: Gud vare mig
nådelig! Dessa voro de sista orden. Litet der efter
afled han i Oxenstjernas och Brahes armar, stilla,
lugnt, nästan omärkligt. Klockan var mellan 1 och
2 på natten mellan den 12 och 13 Februari.
Afzelius yttrar om Carl Gustafs död: Det
säges af några häfdatecknare att konungen dog i
Oxenstjernas och Brahes armar; men Emporagius
instämmer icke deruti. Kan väl hända att de i
i början af dödskampen något lyft honom upp på
sina armar, »men stilla hvilande i sin bädd uppgaf
han sin anda».
Redan före och än mera efter konungens död,
utslogo på hans kropp en mängd svartblå fläckar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
