Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Resa på öfra Magdalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a35
brännande solen: endast den lilla farkosten
är i rörelse, och dess Bogas’ monotona rop
äro de enda ljud, som ohelga den universella
tystnaden. Detta varar till något före solned-
gången, då de ej mera lodräta strålarne bör-
ja mer och mer förminska sina tillfalls-vink-
lar och sin kraft, samt tillåta slutligen na-
turen åter uppvakna från den långa middags-
sömnen; och nu återkommer till en del mor-
gonens liflighet, till dess solen sänkt sig un-
der horizonten, då allt småningom afstannar
och nedsjunker i nattens tystnad, livilken en-
dast afbrytes af musquiternas jemna surrnin-
gar, krokodilernas hastiga plaskningar och
tigrarnes hemska tjutande.
Klockan sju togo vi vårt nattqvarter på
en sandbank, hvarest natten tillbringades på
vanligt sätt. Tigrarne började nu låta höra
sisr mera ofta, än förr, från flodens stränder,
O
hvarest de gifva tillkänna sin närvaro genom
ett doft, ofta upprepadt, groft skällande, ej
olikt en hunds tjutande. Man påstår, att då
de vilja simma öfver floden, nyttja de detta
ljud, för att skrämma Krokodilerna, hvilka
då lemna stället, och gifva Tigern en fri pas-
sage, ehuru de egenteligen äro hans mästare
j vattnet. Tigrarne härstädes äro icke så stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
