Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Resa i Anderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3
terna i stigbygeln. Knappt liade jag, Väl upp-
stigen, tagit hand. med min vän, förrän min
Indianske klippare genast började färden , icke
med en sakta afniätt gäng, utan med ett raskt
skridande lunk, som snart försatte oss ur sig-
te af både Bodegan och dess muntre Upp-
synirigsman, b vilken skrattande ropade efter
mig: "Cuidado Caballero! Usted olmdio el fre-
no y las espuelas." — Försigtigt Ryttare! Ni
har glömt betslet och sporrarne.
Sedan jag således försökt huru det gick
att färdas på detta besynnerliga sätt, steg jag
af och började gå efter min Peon, med den
fasta föresatts att icke åter sitta upp, förrän
alldeles utmattad; och nu började vi klättra
uppföre nästan oupphörligt. Yägen gick till
det mesta brant uppåt genom trånga pass eller
hål vägar—Canelones — hvilka, genom den stän-
diga trampningen och vattnets nedforssande
under regntiden, urgröpas allt mer och mer
i den lösa rödgula leran, hvarmed de flesta
af dessa berg äro beklädda. Detta gör att
man som oftast passerar ställen, som äro så
djupa "Och smala, att de ofvantill äro öfver-
vuxne med buskar, och de nästan lodräta si-
dorna knappt medgifva en karl framtränga
med sin packa. Sällan gick vägen liorizontelt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
