Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protesterade. Bah! Ut med honom! Och han kom
ut. Mr George Harrison från Newyork skall bo här,
svarade jag på alla hans invändningar, inte lönt att
tala mer om den saken, ut! Generalen lugnade sig
märkvärdigt fort. Han tog mig afsides och sade:
Miguel, vi ha alltid varit vänner. — Mr George
Harrison från Newyork, svarade jag — ut!
Generalen föreföll stukad, han insåg, att motstånd skulle
vara gagnlöst. General Olinares med familj,
släktingar och stab gick — mycket fort till och med.
Rummen stå alltså till mr Harrisons disposition.
Stor skillnad på en gentleman från staterna och en
señor från... hvad vet jag? — Pedrillo, Piquillo, i
väg! röt han till negerpojkarna, som genast satte sig
i rörelse. — Åt det här hållet, mr Harrison!
George, som redan ett par gånger frågat sig, hur
det var möjligt, att öfverkyparen Miguel Palmasso
kände hans namn och på förhand var underrättad om
hans ankomst, gick tankfullt bredvid denne
åtminstone enligt egen åsikt utmärkte personlighet. När
han sade sig, att hans afresa företagits i största
hemlighet, blef det mer än besynnerligt, att han fann sig
vara väntad. Georges plan att under antaget namn
en tid slå sig ned i Costa Negra och undersöka
förhållandena var från detta ögonblick ej mycket värd.
Han förkastade den också genast, och utan att låta
märka någon öfverraskning följde han sin ledsagare.
Men vecket mellan den unge mannens ögonbryn var
djupare än vanligt, och han funderade öfver, hvad
han först borde företaga sig. Som det minst af allt
tillhörde hans natur att känna fruktan, beslöt han
att tills vidare förhålla sig afvaktande.
— Fy tusan, hvilken vedervärdig stank, utbrast
han, då de passerade förbi en grop, från hvilken
miasmatiska ångor stego och insvepte de förbigående.
Don Miguel Palmasso visade ett förundradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
