- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
71

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Palmasso fogade sig med en lätthet, som
fördelaktigt framhöll hans smidiga natur.

En timme därefter satt George i en bekväm
hvilstol och rökte en cigarr, medan han i tankarna
genomgick de sista timmarnas upplefvelser. Hvad han
företrädesvis fästade sig vid var, att man på förhand
blifvit underrättad om hans ankomst till Costa Negra;
vidare tänkte han på det genomskinliga hotet i
öfverkyparens upplysningar om presidenten och
inrikesministern. Ju längre George funderade, desto
betänkligare syntes honom det hela. Man önskade
varna och förmodligen i godo göra sig af med en
person, som måhända kunde bli besvärlig. Men
George Harrison tillhörde ej de människor, som
mottogo vinkar och råd. Han hade kommit för ett
bestämdt ändamål och ämnade fullfölja det. Det retade
endast att man sökte skrämma honom. Vecket mellan
hans ögonbryn hade blifvit djupt och mörkt.

— Jaså, tänkte han och smålog högdraget —
man vill förmå mig att resa igen, alltså stannar jag.
— För George Harrison var det den enda naturliga
slutledningen efter sådana premisser.

En knackning på dörren afbröt hans funderingar.
På Georges uppmaning steg en officer in och gjorde
ställningssteg, innan han med vänstra handen nitad
vid hufvudbonaden öfverlämnade ett större kuvert, i
det han samtidigt sporde:

— Señor Harrison?

George nickade ett förbindligt ja, mottog kuvertet
och bröt det. Hans kunskaper i landets tungomål
voro tillräckliga, för att han strax skulle se, att
skrifvelsen var en inbjudning till bal hos president
Alcosta samma afton.

— I kväll! utbrast han förvånad. — Jag är
mycket tacksam för presidentens älskvärdhet, men
befarar, att jag nödgas svara nej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free