- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
80

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämnde för öfrigt skoningslöst allt vid dess rätta
namn. Ministern skulle aldrig glömma denna
moderna typ, hvilkens ogenerade sätt nära nog bringat
den stora republikens officiella representant i ett
spändt förhållande till Costa Negras myndigheter.
Han var också ytterligt rädd för tidningsmän, och
som han ej visste, huruvida mr Harrison tillhörde
detta slag af medmänniskor, beslöt han från första
stund att hålla honom på vederbörligt afstånd.

— Ja, svarade George kort. Han märkte den
gamle herrns tydligt visade misstro och beslöt å sin
sida att ej truga sig på honom.

— Så snart min sekreterare anländer, skall jag
skicka honom till er, fortsatte sändebudet med
skickligt hycklad förbindlighet. — Själf är jag tyvärr
hindrad att annat än officiellt gå er till handa. Min
ställning... ja, ni förstår nog?

George bugade sig artigt; han förstod, att man
ville bli af med honom.

— Farväl så länge, mr Harrison! — Ministerns
leende var så älskvärdt, att George ej kunde annat
än besvara det med sin djupaste bugning.

— Jag skall varna min stackars sekreterare för
karlen, tänkte den gamle ministern — han går på
presidentens bal samma dag han kommit hit, han är
en reporter. Och med mer än en hvart tredje år
stå vi inte ut. — Han vinkade vänskapligt med ena
handen och skyndade bort mellan gästerna, hvilka
nu till trängsel fyllde det rymliga kapprummet.

George följde i sakta mak efter den flyende och
gaf sig god tid till iakttagelser.

Öfverallt såg han bruna, gula och hvita män
och kvinnor. De sistnämnda befunno sig i en
bedröflig minoritet, något som förklarade, att de tycktes
äga vissa företrädesrättigheter. Damernas dräkter
voro lätta och luftiga, flera verkligt smakfulla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free