- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
84

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den gamle hvithårige herrn, som oupphörligt
ruskade sitt hufvud och förde de darrande händerna
genom skägget, var krigsministern. Han hade varit
en framstående artillerist. Det var han, som riktade
den kanon, med hvilken det havajiska krigsfartyget
för femtio år sedan sköts i sänk. — Med ett enda
skott, señor, lägg märke till det. — George anlade
en förvånad min, emedan han såg, att man begärde
det af honom. — Samtidigt sökte han erinra sig,
när kriget mellan Havaji och Costa Negra utkämpats.
Hans minne gömde ingenting därom, hvilket ej
hindrade, att hans leende alltjämt var lika
beundrande och älskvärdt. Under tiden lyssnade han till
officern. — Den unge ståtlige generalen bredvid
krigsministern var dennes svärson och presidentens
nevö, chefen för Costa Negras berömda lansiärer. —
George gjorde en bugning, ty officern vid hans sida
var klädd i samma uniform som generalen.

— När får man nöjet se presidenten? frågade
han.

Officern betraktade sin klocka.

— Señor, inrikesministern väntar.

— Redan? Ert angenäma sällskap har alldeles
kommit mig att förgäta tiden.

Officern visade större delen af sina hvita tänder
och vinkade åt George att följa sig.

Inrikesministern, general Mayores Naguiera, var
precis den man, George väntat att finna och som
han erinrade sig från ett par af besöken på Harrison
& Browns kontor. Den lille svartmuskige, rörlige
herrn mottog besökaren med öfversvallande
hjärtlighet.

— A, señor Harrison... hvilket nöje att se er
här! — Med båda sina händer, ett par breda, svettiga
och hårda näfvar, tryckte ministern den unge
mannens. — Inte sant, ni medför hjärtliga hälsningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free