Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den gamle gentlemannen och hans värderade
kompanjon, mr... hur var namnet nu igen?
— Brown, sade George och lösgjorde ändtligen
sina händer ur den andres grepp.
— Alldeles... Brown var det. Hur må
gentlemännen? Jag slår vad, att de må storartadt. —
Sitt ned, señor Harrison! — Naguiera tecknade åt
officern, att dennes närvaro var öfverflödig, och tog
själf plats, sedan han sett George göra det. När de
nu befunno sig på tu man hand, försvann plötsligt
ministerns välvilja och lämnade rum för något
forskande och osäkert.
George betraktade honom stadigt.
— Anledningen till ert besök? sade Naguiera
affärsmässigt, sedan han i sin ordning en stund mätt
besökaren med blicken.
— Först och främst min önskan att ännu en
gång personligen råka er, ljög George med vinnande
öppenhet.
— Vi ha ju knappt träffats förut. — Naguieras
öfverläpp drogs uppåt och visade tvenne spetsiga
hörntänder. I detta ögonblick liknade han ett farligt
rofdjur, hvilket misstänksamt vädrar i luften.
Georges leende blef älskvärdt, när han
obesväradt fortsatte.
— Så vill jag gärna inhämta upplysningar om
fartygets öden.
Hela Naguiera var nu ett enda förkroppsligadt
frågetecken.
— »The Princess», fortfor George upplysande.
— Eh? — Naguiera begick en oförsiktighet,
hans förundran blef nämligen för stor att kunna vara
verklig. George, som börjat tro, att han gjort
mannen orätt genom att hysa misstankar mot honom,
stelnade med ens och blef hård som stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
