Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naguiera göra sig till narr, tänkte han. — Herrarna här
nere börja tydligen också slå sig på affärer. Och
med deras ogenerade sätt att se, äga de stora
förutsättningar att lyckas. George glömde en stund det
lysande skådespelet kring sig, så förbittrad var han.
— Åh nej, fortsatte han sedan — det är skillnad på
diplomater och affärsmän. De förra äro till för att
på ett värdigt och fint sätt låta lura sig, allt
beror hos dem på sättet, men vi köpmän... George
afslutade ej meningen. Han ställde sig i stället att
iakttaga Alcosta, ty det var måhända inte ur vägen
att följa inrikesministerns råd.
Det första, som väckte uppmärksamhet, när man
betraktade presidenten Alcosta, var hans fulhet.
Hans näsben var knäckt, ett minne från något
ungdomsäfventyr, men som ett slags ersättning hade han
fått en underkäk, som sköt ut ett par centimeter
framför den öfre. Då han smålog — den grimas han
gjorde skulle otvifvelaktigt föreställa hvad som hos
andra kallas leende —, blottades de stora, gula
tänderna. George förstod med ens, hur uttrycket
Alcostas »ständiga skratt» uppkommit. Det var helt
enkelt omöjligt för presidenten att sluta munnen med
dess omaka käkar, hvadan han föredrog att skratta
framför att grina som en gorilla. George log också
vid tanken på denne mans makt, det var något lika
löjeväckande som underligt, att detta missfoster
spelade en stor rol i samtidens historia.
— Nåja, tänkte den större republikens son —
till att stå i spetsen för en stat äro inga märkligare
egenskaper nödvändiga, tvärtom... Och för att leda
ett folk...? — Den unge mannen höjde på axlarna.
Var det inte en af världens skickligaste statsmän,
som på fullt allvar yttrat, att ingen skulle kunna
tro, hur litet det i själfva verket fordrades för att
styra människorna —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>