- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
104

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namnet, greps han af sympati för dem alla. Det
fanns intet tvifvel därom, de voro Alcostas fiender,
kvarlefvorna af den opposition, som presidenten ännu
ej hunnit fullständigt krossa. Georges hjärna började
redan spinna på en plan. Naguiera var Alcostas
vän, följaktligen var Alcosta hans fiende. De där,
som stodo midt på golfvet, ett mål för många hundra
par nyfikna och illvilliga ögon, voro Alcostas
oförsonliga fiender, således äfven Naguieras, och
följaktligen hans vänner. Det var en blixt, som lyst upp
mörkret och osäkerheten i hans inre. George hade
på afstånd skymtat en uppslagsände och funderade
ifrigt, hur han skulle få den i sina händer. Under
tiden följde han de kringståendes exempel och tog ej
ögonen från den lilla gruppen. De voro modiga
dessa män, som vågade trotsa vilddjuret i dess egen
håla, men de voro på samma gång okloka. För sin
egen och deras skull önskade George, att de hycklat
litet bättre, ty den kvafva luften och dödstystnaden
rundt omkring sade honom, att de spelade ett högt
spel.

I salens andra ända yttrade Alcosta ett par
ord, hvilka det ej var möjligt att uppfatta på detta
afstånd.

— Det är mot min vilja jag står här, svarade
den koppärrige fort och högt.

— Jag har nedlåtit mig att räcka handen till
försoning, utbrast Alcosta häftigt.

— Jag mottager den ej, sade den koppärrige,
utan att en muskel rördes i hans ansikte.

Med ett tigersprång stod Alcosta, skummande af
raseri, på fötterna. Nästan lika snabbt lugnade han
sig igen.

— Det är alltså strid mellan oss? —
Presidenten skrattade olycksbådande, när han nästan
vänligt framställde sin fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free