- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
108

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att presidenten önskade vara den förnämsta i allt
samt att han ej förlät någon med större skicklighet
eller bättre insikter. Det oaktadt var dansen
ansträngande nog.

Sedan den oafbrutet pågått två timmar, följde
en sista »jeropa» före supén. Den svindlande takt,
som anslogs redan från början, gjorde äfven
åskådarna yra i hufvudet. Damerna fladdrade likt fjärilar,
som jagade hvarandra, öfver golfvet. Deras
klänningar trasades sönder af officerarnas sporrar, deras
hårklädslar lossnade, och de kolsvarta lockarna
slingrade sig som ormar kring blottade skuldror och
böljande barmar. Pudret, hvarmed alla i hela lager
betäckt sina ansikten, stod som moln af frömjöl
kring dem. Här lossnade ett smycke, som
skramlande sopades utåt golfvet, där slets en volang lös
och flög vidare på egen hand. Ögon brunno, och
ansikten glödde. Kavaljererna jagade upp takten
till något ofattligt. De hundrafemtio dansande hade
glömt allt omkring sig, lidelsen behärskade dem
fullständigt.

Midt i denna hvirfvel af ungdom och skönhet
rörde sig Alcosta som en fisk i vattnet. Dam efter
dam dansade han dödstrött, slängde henne handlöst
ifrån sig och grep en annan, utan att stanna en
sekund för att hämta andan. Han behärskades af
dansens demon och var ej längre sig själf mäktig.
Det var icke en dans, utan en orgie af meningslösa
rörelser, af skutt och språng i allt snabbare takt.
En gul dimma hvilade öfver salen, och i den rörde
sig de olika paren. Ifall ej deras lungor flämtat efter
luft och deras bröst häft sig, skulle de kunnat tagas
för andeväsen, hvilka piskats vidare af den skrällande
och hetsiga musiken.

Midt i en takt upphörde denna, i det att
mässingstallrikarna skramlande slogos ihop. De dansande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free