- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
129

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därefter skrattade de högt och hängåfvo sig sedan åt
en så intensiv cigarrettrökning, att rummet snart
fylldes med rök. George gaf i sin ordning akt på
de tre karlarna och sade sig tyst, att han ej gärna
sällskapat med dem, deras fysionomier voro allt annat
än förtroendeingifvande. Efter en stund gingo de ut
och återvände ej mer. I deras ställe inträdde fyra
andra karlar, hvilkas ansikten på intet sätt voro
behagligare än företrädarnes. Särskildt väckte en
herkuliskt byggd mulatt på grund af sina djuriska drag
Georges afsky. Karlen satte sig midt emot den unge
mannen och granskade honom uppmärksamt, som
om han sökt inprägla hans utseende i sitt minne.
När han sysselsatt sig därmed en stund, börjades
ett hviskande samtal mellan honom och kamraterna,
hvarpå de fyra gingo och lämnade plats för ytterligare
fyra stallbröder. George kände efter, att revolvern
låg kvar i fickan. Det lugnade att ha ett säkert
vapen till hands, äfven om han antog, att det ej
skulle behöfvas.

Den första af hans båda väntetimmar förflöt på detta
sätt, och ungefär tjugu karlar med mer eller mindre
utprägladt obehagliga fysionomier hade tagit honom
i skärskådande. Efter den tiden lämnades han ensam
några minuter. George undrade i fall alltsamman ej
var anordnadt för att söka skrämma honom och beslöt
att visa Naguiera, hur litet han fäste sig vid dylika
finter.

Plötsligt sprang en af vägsmuts nedstänkt
ordonnans genom rummet. I hans ansikte lästes
förskräckelse, och den brådska, hvarmed han skyndade in,
utvisade, att något var på färde. Dörren till det inre
rummet hade han glömt stänga efter sig, och George
hörde några snabba repliker växlas. Så slogs dörren
häftigt igen, och det blef åter tyst. Ett par minuter
senare sprang ordonnansen ut, men endast för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free