Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårdslöst. — Om jag ej visste allt, skulle jag ej kunna
bekläda min ansvarsfulla post.
George bugade sig. Naguiera var trots allt en
karl, och hans duglighet var värd erkännande.
— Nu skall jag uppriktigt säga er, hvarför jag
så fort som möjligt vill se er aflägsnad. Ni är ung
och följaktligen obetänksam, mr Harrison.
— Det ena kan jag ej hjälpa, det andra skall
jag försöka arbeta bort.
— Innan det senare lyckats er, har något
inträffat... antagligen något beklagligt, förstår ni?
Georges min var tviflande, men Naguiera lät ej
störa sig däraf, utan fortfor:
— Firman har låtit lura sig. — Naguiera gnuggade
händerna, medan George därvid hårdt bet ihop käkarna
— ingenting kan ändra den saken. Er far och hans
kompanjon skola troligen böja sig inför ett
obestridligt faktum, såvida ni oskadd återvänder till dem.
Drabbar er däremot något ondt — och det sker, om
ni envisas att stanna här — skola andra känslor
spela in och kanske förmå dem till åtgärder, hvilka
kunna bli... inte obehagliga för mig och presidenten,
visst inte, men förargliga... ja, låt oss säga
förargliga. Ni inser således, att det bästa för båda
parterna är att draga ett bredt streck öfver det
framfarna och låtsa, som om ingenting händt.
— Det bästa för er utan tvifvel, men...
— Låt mig fortsätta, afbröt Naguiera. Att vi
långt ifrån frukta internationella förvecklingar ha vi
visat. Det är endast i undantagsfall dylika medföra
följder. Den ena stormaktens afund mot den andra
är oss en säker borgen, att man aldrig tillgriper de
yttersta åtgärderna. Det är sällsynt, att rättvisan
triumferar här i världen. Vore det regeln, skulle vi
statsmän vara öfverflödiga. Nej, det är egennytta och
afundsjuka, som i stort sedt bestämma staternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
