- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
140

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revolvern, med hvilken han blindt slog i högen,
lyckades han hålla dem på afstånd. Angreppet
upphörde lika hastigt som det börjat, och karlarna drogo
sig svärjande tillbaka. En bland dem satt på marken
några steg längre bort och jämrade sig högt, en
annan torkade blodet från sitt ansikte, i hvilket
revolverns sikte rispat upp pannhuden.

— Fram med knifvarna! kommenderade Jeronimo
barskt. — Gif mig er sabel! Släck lyktan, den gör
honom större nytta än oss!

Under dessa förberedelser till ett angrepp hade
George fått tid att öfverväga sin ställning. Gjorde
han ett försök till flykt, hade han ej längre ryggen
fri. Angripen på alla sidor, skulle han utan tvifvel
stupa för ett knifhugg bakifrån, medan han försvarade
sig mot dem, som stängde hans väg. Stannade han,
var utgången heller icke tvifvelaktig.

— Hjälp... hjälp, kamrater! ropade han med
sina lungors fulla styrka.

— Vi måste få ett slut på det här, sade Jeronimo,
som tydligt befarade, att någon obehörig skulle komma
till stället. — Framåt, gossar!

Fyra man kastade sig samtidigt öfver George.
Han slog förtvifladt omkring sig med revolvern och
hann dessutom dela ut ett par sparkar. Hela tiden
vrålade han ursinnigt.

— Yankees... till hjälp... till hjälp!

Oväntadt förlorade han fotfästet och föll
handlöst till marken. En af angriparna hade hukat sig
ned, fattat kring hans smalben och dragit omkull
honom. George kände ett knifhugg hvina tätt förbi
sitt ansikte, men äfven midt i själfva fallet slog han
kring sig och hade tillfredsställelsen känna hvarje
slag träffa. Han föll mjukt på en karl, hvilken
snafvat och ramlat på samma gång som han själf.
Georges första tanke var att snabbt komma på fötterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free