Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
George satte sig flämtande upp. Nu när hans
öfverretning ej varade längre, kände han sig matt och
öm i hela kroppen.
— Landsman? frågade den okände.
— Stämmer. Tack för hjälpen! Utan er hade
jag icke sluppit lefvande undan.
— Troligt, sade den andre lugnt. — Här nere
göra de vanligen kort process.
George hasade sig närmare väggen och lutade
sig däremot. Han kände, hur ännu varmt blod rann
öfver ansiktet och vätte kläderna, och han undrade,
huruvida det var hans eget eller någon annans.
— Är ni öfverens med er själf att stiga upp
nu? frågade främlingen. — Det är inte rådligt att
stanna allt för länge. — Hallå, landsman, hvarför
svarar ni inte?
— Förlåt! pustade George, som varit på väg
att svimma, men som nu gjorde en kraftansträngning
och blef sig själf igen. — Seså, nu står jag på fötterna.
Skola vi gå?
— Tst, för tusan! utbrast främlingen hviskande.
— Jag hör steg och... Räck mig er hand! Så där,
ja, följ med...
George hade på måfå sträckt ut handen och
kände, hur den greps af en annan, hvars hårda fingrar
ovillkorligen kom honom att tänka på järn.
— Orkar ni springa?
— Jag tror... nej... mitt hufvud är blytungt,
och jag vill bara lägga mig... bara lägga mig...
— Känner till det där. Men jag skall försöka
pigga upp er. Till en början kan jag berätta, att vi
äro så omringade ett par hederliga karlar kunna bli.
Stå orörlig och håll andan, får jag höra, hvad de roa
sig med där borta.
George lydde. Själf förnam han ingenting på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
