- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
148

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträffar icke. Har en klok karl förutsett något, har
han också förekommit det. Eljest är han ingen klok
karl. — Aha, pass på, de börja avancera där borta.
Då placera vi den här figuren tvärs öfver vägen.
Han är så död en karl kan vara. Vi få hoppas, att
den främste af våra förföljare snafvar öfver hans
kropp, och att alla de andra sedan stupa på honom.
Det ger oss minst en kvarts minut. — Återigen
hördes det torra, litet skramlande skrattet.

George, som redan halft mot sin vilja gripits af en
känsla liknande sympati för den okände, lade märke
därtill. Den andres lugna oberördhet i faran verkade
välgörande på Georges ännu något öfverretade nerver.
Han trodde sig i stånd att när som helst börja en
ny strid och föresatte sig att gå segrande därur.

— Får jag trycka er hand, frågade han
följeslagaren med en vekhet, som förvånade honom själf.

— För tusan... se där!

De trefvade ett ögonblick efter hvarandras
händer i mörkret. Så fann George samma järnhårda
näfve, som nyss förut hjälpt honom på fötter. Det
låg så mycket samlad styrka i den handtryckning,
som växlades mellan de båda männen, att bägge
ofrivilligt drogo ett djupt befriande andedrag.

— Mitt namn är George Harrison, sade George
enkelt.

— Här står Jim Cox, svarade den andre på
samma sätt. — Och nu framåt!

Långt senare betraktade George detta fasta:
framåt! som ett löftesrikt varsel. Nu hade han
emellertid annat att tänka på.

— Håll er tätt intill väggen! uppmanade Jim
Cox. — Bara vi hunnit förbi lampan vid helgonbilden,
tar jag andra sidan. Men det är onödigt att de se
ens så mycket som våra skuggor. Se där!

De satte sig försiktigt i gång, George med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free