- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
149

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armbågen intill väggen för att ej mot sin vilja komma
bort från den.

— Stopp! hviskade Jim Cox efter tre steg.

— Hvad är det? — George vacklade till, så
öfverraskad blef han af denna oväntade varning.

— Vänta två sekunder! — Ah, nu vet jag.
Ingen kan säga, att, jag onyttigt kastat bort mitt bly,
här ligger en syndare till. Håll er stilla, Harrison,
medan jag placerar honom som kamraten. Så...
så ja. Komma de förbi dessa båda hinder utan att
snubbla, ha vi en fördömd otur. Nu gäller det.
Räkna till femton, och hvad som än händer, inte ett
ljud, förrän jag skjutit. Framåt igen!

George lydde. När han tagit ett par steg, insåg
han, hur klokt det var att sysselsätta tankarna med
räknandet. Den spänning, hvari han befann sig,
gjorde att svetten trängde fram genom hvarje por
på hans kropp. Han märkte det ej. Tills vidare var
det enda, som existerade för honom, det osäkra skenet
på tjugu kanske trettio stegs afstånd framför dem.
Han liksom sög det till sig, där han med krökt rygg
och böjda knän skred däremot. När han räknat till
sju, urskilde han några skugglika gestalter, som höllo
sig orörliga och tycktes speja inåt mörkret, hvarifrån
han kom. Facklorna bestodo blott af ett par
trädgrenar, synbarligen allt annat än torra, ty de glödde
och rökte mer än de lyste. Efter tionde steget
urskilde George karlarna framför sig. De voro fyra i
en grupp på den sida af gränden, där han måste
fram. På andra sidan gick en storväxt neger ensam,
högt öfver sitt hufvud hållande den glödande grenen,
som han emellanåt svängde af och an, för att den
ej skulle slockna.

— Cox har rätt, tänkte George — deras afsikt
är att fösa oss uppför gränden mot de andra. —
Han drog ett djupt andetag och fyllde lungorna med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free