Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
FILOSOFEN, ÄFVENTYRAREN,
UPPTÄCKTSRESANDEN M. M. J. COX.
Så snart han kastat en blick på rummets inredning
eller rättare upptäckt dess brist på inredning,
förstod George, hvarför han genast efter sin bortgång
erhållit en efterträdare, liksom ock att han vid sin
ankomst jagat undan en annan gäst. I rummet fanns
endast ett rankigt bord och en haltande stol, som
låg kullslagen vid ena väggen, för öfrigt saknades
hvarje spår af möbler. Trots sitt rätt tilltalande
yttre och den eleganta vestibulen ägde hotellet
antagligen inte mer än två beboeliga gästrum.
— Här har vi en rätt belysande bild af Costa
Negra, sade Jim Cox, hvilken, sedan han ställt
ljusstaken på bordet, äfven sett sig omkring. — Hvad
det kunde vara, blir en annan sak. — Nå, Harrison,
låt mig nu betrakta er, jag tillstår, att jag är litet
nyfiken.
George ställde sig midt framför sin följeslagare
och gjorde som han. De bägge männen betraktade
hvarandra en hel minut under tystnad. Det George
såg var ungefär, hvad han väntat.
Jim Cox var af samma längd som han själf,
endast något magrare och senigare. Allt hos mannen
utvisade styrka och spänstighet, vana vid strapatser
och ett lif i fria luften. Hans små, gråa ögon,
omgifna af ett nätverk fina rynkor, blickade trohjärtadt
och med en glimt af humor på botten rätt fram.
George kände sin sympati för mannen växa. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
