- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
179

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya öfverraskningar för vår räkning. Hvad en
upptäcktsresa egentligen var, begrep han inte, och något
intresse för vår visade han ej. I stället visade han
en nästan obehaglig nyfikenhet beträffande
packningen. Han tröttnade aldrig att betrakta doktorns
instrument, men det var mest de blanka
mässingsbeslagen och dylikt han synade. Först efteråt kom
jag att tänka därpå, och jag har mer än en gång
undrat, om inte karlen trodde den gula metallen
vara guld. Hur som helst, vi dröjde i staden ett
par dygn, köpte nya mulåsnor, som doktorn betalade
kontant, hvarvid han väl oförsiktigt visade sin
plånbok, samt anställde tvenne pådrifvare, särskildt varmt
rekommenderade af Palmasso.

Därpå drogo vi vidare. Vi hade haft tur med
våra karlar, de voro ovanligt raska och dugliga.
Resan gick dubbelt fortare än förut, och snart nådde
vi bergen.

Ni har inte varit med om sådant där, Harrison,
ni fattar nog inte, hvilken besynnerlig känsla, som
griper en, då man vet sig stå på mark, hvarest ingen
hvit man förut gått fram. Doktorn påtade i jorden,
knackade sönder stenar, fångade insekter och
småkryp. Jag begriper inte, hur han orkade preparera
och fylla sina burkar, och hur han kunde se allt
möjligt otyg, som en annan inte ens märkte, att
han trampade ned. Det är vetenskap och kräfver
sin särskilda träning. Men såg han, hvad inte jag
gaf akt på, lade jag i stället märke till annat. Litet
emellan bytte mulåsnedrifvarna innehållsrika ögonkast
och hviskade hemlighetsfullt med hvarandra. Det
tog inte lång tid för mig att lista ut, att de hade
något i kikaren. Men hvad det var, lyckades jag
inte hitta. Jag höll ögonen på dem, men då blefvo
de bara tjänstaktiga och villiga och fjäskade för mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free