Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I detsamma sköt någon ett skott på andra sidan
röjningen, och doktorn hoppade till.
Martin Müller var en modig karl, som jag redan
sagt. Tro inte, att han förlorade besinningen, därför
att en kula susat tätt ofvanför hans hjässa. Han
lyfte patronlådan från marken och gick mot mig. —
Fortare, doktor! hojtade jag. — Han log, som om
han velat säga: var lugn, Cox, och låt mig visa
patrasket, hur en karl bär sig åt! — Det var inte utan,
att jag fann det ståtligt, men jag darrade också af
oro för min vän, ty slynglarna midt emot hade
hämtat sig från sin öfverraskning och börjat plottra
och skjuta af alla krafter. Doktorn gick lika lugnt,
som om saken inte rört honom det minsta.
När han befann sig fyra, fem steg från
buskgördeln på min sida, vacklade han plötsligt, och jag
såg honom blekna. Leendet på hans ansikte erhöll
ett smärtsamt uttryck, och med den lediga handen
tog han mot bröstet. Jag förstod, att han blifvit
träffad, glömde min försiktighet och sprang mot
honom. — Det är nog inte farligt, sade han, liksom
mer för att lugna mig än för att intala sig mod. —
Fort undan i buskarna! sade jag och ledde honom
bakom en trädstam.
Jag fann snart såret, en tum under högra
skulderbladet. Det blödde inte synnerligen starkt, men
var lungan skadad, kunde det bli en allvarsam affär.
Där satt jag nu med min sårade följeslagare och
åtta mordiska hundar lurande i skogen kring oss.
Tro inte, att jag var rädd! Ännu har aldrig fruktan
besvärat Jim Cox. Men medge ändå, att fördelarna
inte voro på vår sida.
Nå, jag anlade ett första förband, så godt sig
göra lät, och doktorn smålog hela tiden mot mig. —
Jag bar allt patronlådan ända fram, sade han och
tryckte min hand. — Någon tid att beklaga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
