Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
portal, bred nog för ett fyrspann att köra genom.
Det var halfskumt där inne, och som vi inte sett
en lefvande varelse, knappt ens några insekter,
vågade jag lämna doktorn en stund. Jag hade
nämligen åtskilligt att ombestyra. Det gällde att först
skaffa vatten och föda, sedan borde jag hålla ett
öga på gossarna i urskogen. Det var inte svårt att
spåra oss ända bit, och jag hoppades få någon bland
dem inom skotthåll. Jag ville visa, att vi voro på
vår vakt och önskade lära dem hålla sig på
behörigt afstånd.
Vatten fanns det godt om i gamla halft
öfverväxta cisterner, och pumpor hängde i massor på
väggarna. Jag snokade upp några stora skärfvor,
tydligen af gamla, sönderslagna lerkärl, fyllde dem
och ställde dem i rad bredvid doktorn, som slumrat
in. En hög pumpor lade jag vid hans hufvud. Därpå
gaf jag mig ut på spaning.
Det led mot skymningen, men mörkret var
gynnsamt för mina planer. Gossarna uppe i skogen
visste, hvar vi höllo till, nu var det min tur att
söka dem. Jag hade föresatt mig att skjuta, så fort
jag fått sikte på en af dem. Kunde jag plocka bort
några stycken och inge de öfriga en hälsosam och
varaktig skräck, var det inte omöjligt, att de vände
om igen. Sedan var det att vänta, tills doktorns
sår blifvit läkt, hvarpå vi i vår ordning skulle söka
oss ned till kusten. Min plan var hvarken invecklad
eller svår att utföra, och jag litade på mig själf.
Ända tills det blef mörkt, låg jag bakom den
kulle, öfver hvilken vi trängt in i staden. Jag
förstod, att det var en till hälften rasad mur, men det
intresserade mig inte alls just då. Jag betraktade
uteslutande sluttningen framför mig. Inte en rörelse
och inte ett ljud autydde, att en människa fanns
i skogen. Hade våra fiender gifvit sig af, var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
