- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
193

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och gick igen. Öfverallt endast den sammetsmjuka
mattan, i hvilken mina fötter sjönko ned, och på
sidorna mer eller mindre höga murar, alla gömda
under klängväxter. Jag gick en timme, jag gick
två, och alltjämt detsamma. Blommor, blad och
örter voro sig lika, vägarna eller gatorna — kalla
dem hvad ni vill — sträckte sig i oändlighet
framför mig, och hur jag än spejade åt sidorna, angaf
ingenting, att en man inom öfverskådlig tid krupit
genom det gröna förhänget någonstädes. Jag hade
kort sagdt gått vilse.

Efter att en hel dag kors och tvärs ha ströfvat
genom den för länge sedan utdöda staden, hade jag
erhållit ett begrepp om dess storlek. Men därmed
var doktorn långt ifrån hjälpt. Kanske han nu yrade
i sårfeber och ropade mig, kanske han sjuk och svag
stapplade omkring och sökte sin följeslagare. Jag blef
orolig, och ångesten dref mig rastlöst vidare. Jag
kom in i små smala gränder, där slingerväxterna
bildade ett enda sammanhängande tak från den ena
sidan till den andra. Det var mörkt som i en
källare, och under de lefvande hvalfven var tystnaden
bofast. Jag letade mig ut igen, vek rundt några
hörn och skyndade mot kvarteren med de breda
gatorna. Som en orolig ande irrade jag af och an,
utan att någonstädes finna den dolda öppningen.

Efter att ha slösat bort ett helt, dygn, insåg
jag hur nödvändigt det var att gå systematiskt till
väga. Jag ref loss mossan på väggarna, hvar jag
gick fram, och gjorde märken i den mjuka mattan.
Nu var det åtminstone möjligt att kontrollera, hvar
jag redan sökt en gång. Därpå letade jag efter
stället, hvarest jag stigit öfver den hopsjunkna
stadsmuren och följde mina egna spår uppför en af de
breda gatorna till stadens inre.

Det fanns spår och märken öfverallt. Om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free