Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klängväxterna rörde sig, inte en vindpust drog genom
gatorna. Sådan som staden legat i århundraden,
låg den äfven nu. Därmed kom ångesten tillbaka.
Denna ofattbara stillhet, denna tryckande tystnad
kunde inte annat än medföra underliga förnimmelser.
Staden var förtrollad, ett hemvist för osynliga andar
och illvilliga gastar. Det var helgerån att beträda
dess gator och straffbart öfverdåd att stanna kvar.
För att bryta den tryckande tystnaden uppgaf
jag ett högt rop. Ett bullersamt, långt utdraget eko
svarade genast. Från tio, tolf olika gator ljödo röster,
som hojtade och hotade. Jag hörde, hur dånet
växte eller sjönk, hur det studsade mot väggar eller
trasslade in sig bland klängväxternas härfvor, hur
det ilade bort, och hur det kom åter. Det var en
fullständig eruption af ljud, min stämma väckt. Likt
böljor slog det ihop öfver mitt hufvud, och jag kände
kalla stänk mot ansiktshuden. Men jag kröp in
bland växterna vid en vägg, och, halft dold af dem,
väntade jag med på knä färdigt gevär, beredd att
dyrt sälja mitt lif.
Och se, tre steg framför mig rördes nätverket
af blad och stjälkar, en hand, en mager, nästan
genomskinlig manshand sträcktes fram, och jag såg
växterna på en viss punkt böjas utåt, som om någon
varit på väg att krypa fram genom dem. Nu var
jag lugn och kallblodig och tog säkert sikte.
Nästa sekund släppte jag bössan med ett
hysteriskt skratt. Det var doktorn, som reste sig tre
steg från mig.
Det var han, och det var inte han. En blek,
tunn skugga med stora, stirrande ögon.
— Är det ni, Cox? sade han. — Herre gud,
doktor! var allt, hvad jag förmådde svara.
Han kom närmare, och i det svaga ljuset strax
före skymningens inbrott såg jag, att döden tryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
