- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
201

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvertygat mig. Hvad han sade var sant. Jag såg
det. För öfrigt lågo ju bevisen på marken, en
linnepåse med prof. Jag skall strax visa er den. Allt
har knackats ur den öfvergifna stadens väggar. Jag
har en till med profven från grufvan. Den är ännu
tyngre.

Jim Cox drog ur en af sina fickor fram de
omtalade påsarna och räckte dem till George, som
tankfull vägde bägge i sina händer.

— Ja, medgaf han — kvantiteten är ungefär
densamma, men tyngden förefaller olika.

Jim Cox nickade och återtog allvarligt.

— Det är inte mycket kvar nu. Doktorn dog
den natten. Kulan i ryggen och ansträngningarna
vid hans undersökningar knäckte honom. Men ända
in i det sista fantiserade han om guldet. När döden
klämde ihop hans strupe, kände han det ej, han
endast log och hviskade: hvad vi äro rika, Cox.

Jag satt där med ansiktet i händerna och grät
som ett barn. Han hörde det inte. — Guldet, Cox
— guldet! — Det var det sista han sade.

Lampan slocknade bredvid oss, och dagern silade
in genom klängväxternas gröna förhänge — — —
— — — — — —

Nej, låt oss inte bli sentimentala, det ändrar
ändå ingenting, afbröt Jim Cox sig själf, sedan han
en stund setat försjunken i tankar. — Vill ni veta
det, återtog han sin berättelse — kan jag säga er,
att Martin Müller hvilar midt ibland tusentals
indianska mumier. Med ledning af hans karta sökte
jag rätt på grufvan och bar honom dit. Det var
inte för mycket, att han efter döden fick hvila bland
de skatter, han icke tilläts äga i lifvet.

Sedan stoppade jag kartorna, guldprofven och
plånboken med sedlarna och några småsaker på mig
samt bröt upp. Jag hade själf febern i kroppen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free