Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vände mig om och vinkade åt dem. Jag kan
tänka mig, att de logo, men någon rörelse gjorde
de ej. När jag efter att ha ridit i skridt en stund
ånyo såg mig om, fanns ingen kvar i skogsbrynet.
Jag kände mig plötsligt så hjälplöst ensam, att
jag ville gråta. Minnet af min bäste vän, som jag
förlorat, trädde fram för mig, och jag kände mig
så olycklig som aldrig förr. Men så tänkte jag på
mina femtio år, och att jag varit med om för mycket
att lipa just då. Jag hvisslade Yankee Doodle i
stället, och ju raskare jag hvisslade, desto muntrare
blef jag till sinnes. Det var den ständiga
halfskymningen därinne under träden, som gjort mig vemodig.
Nu trafvade jag i solljuset på en stor slätt, nu gafs
det ingen anledning att hänga läpp. Därmed var jag
uppe igen, och fördöme mig, önskade jag inte nästan,
att Palmasso och hans landstrykare visat sig, så
att jag fått peppra dem en smula.
Ser ni, Harrison, det var något underligt med
urskogen och den döda staden i dess midt.
Vistelsen där inne kunde knäcka ett godt humör, men
för en gammal gosse som jag vill det mer till.
Och så red jag och hvisslade och kände mig morsk
och stridslysten. Hade någon kikat snedt på mig
då, skulle jag tagit bössan och frågat, hvad han
menade. Och hade han inte menat, det jag tyckte
om, kunde det gått illa för honom. Men ingen
tittade, och ingen sade något. Hela landet var så
lugnt och fredligt, som om man aldrig tänkt på
knifskärning och öfvervåld. Det var nästan för lugnt,
alldeles som stillheten före stormen, tyckte jag. Men
ännu har jag inte märkt en antydan om, att ett
oväder är i annalkande.
Ja, i morgon är det jämt en månad sedan jag
red in i staden Costa Negra och slog mig ner på
ett enkelt värdshus, där landtbor hålla till. Och
där låg jag och sof ut och väntade på en landsman,
lämplig för mina planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
