Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lång stund gjorde Jim Cox stum, och aflägsnade
sig därpå, sedan han ännu en gång tryckt Georges
hand.
— Fördömme mig, om jag sett en dummare
tuppkyckling i hela mitt lif, utropade Jim Cox, så
fort dörren slutit sig efter den gående.
— Han märkte inte ens, att ni massakrerade
stolen. Han kommer att gå långt på den
diplomatiska banan, sade George torrt.
— Jag önskar, att han redan gått så långt
vägen räcker och litet till. Skaffa oss sex af
presidentens lansiärer på halsen, sex af de värsta skojare
landet kan uppvisa. Vi ha frivilligt stuckit hufvudet
i snaran, Harrison, och man tycks begära, att vi
själfva skola draga till den.
— Åh nej, man bara visar oss snaran. Men det
är mycket nog. I alla händelser få vi medge, att
Naguiera är en skicklig karl.
— Och jag, som trodde, att beskickningar och
dylikt voro till för att... för att... ja hvad tusan
äro de till för? Jag har aldrig sett maken! larmade
Jim Cox. Han kastade sin hatt på golfvet och gjorde
min af att trampa på den. Han ångrade sig strax
— det var en jämförelsevis ny och för sitt ändamål
mycket lämplig hufvudbonad — tog upp den,
borstade af dammet och skrattade bittert. — Hvad säger
ni nu?
— Framåt! ljöd Georges korta och bestämda
svar.
— Ni har rätt. Det tjänar ingenting till att bli
förargad. Och den där eskorten skola vi väl skaka
af oss. Jag vill inte vara den jag är annars. —
Jim Cox öppnade dörren och röt med stentorsröst:
frukost!
Så snart de afslutat sin måltid vidtog George de
sista förberedelserna för färden. I säkerhetsfickan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
