- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
236

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Lägg märke till den minste af dem
allesamman, uppmanade Jim Cox.

— Hvad? frågade George, som var så inne i
sina egna tankar, att han ej hört den andres ord.

— Det är anföraren.

— Jaså, ni tänker ännu på honom?

— Jag gör det, Harrison, sade Jim Cox strängt.
Han önskade synbarligen visa, att han ogillade Georges
liknöjdhet. — Karlen sitter för sig själf i ett hörn,
och de andra fjäska för honom. Jag tycker inte, de
spela sina roller med någon vidare skicklighet.
Apropå anföraren, vi komma bestämdt att taga ett
nappatag med honom, innan vi skiljas. Jag har
mina aningar, ser ni, och de bedra mig sällan.

George nickade förströdt och såg ut genom
kupéfönstret. De hade nyss passerat en liten stad,
belägen ungefär en kilometer från stationen, som de
kort förut lämnat.

— Costa Negra, tänkte den unge mannen. —
Här ligger staden och där borta finns järnvägsstationen.

Tåget brusade nu fram öfver en brunbränd
ödemark, där endast några boskapshjordar ibland visade
sig. Herden med sin bredbrättiga hatt, sin poncho
och den långa lansen stödd mot vänstra stigbygeln
red alltid bakom kreaturen och bildade en passande
staffagefigur i den för öfrigt ödsliga taflan.

Efter fyra timmars färd öfver de ändlösa
slätterna nåddes åter kuperad mark. På ett ställe hade
järnvägsbanken dragits genom en djup klyfta. Där
kröp tåget ytterst långsamt. George lutade sig ut
genom kupéfönstret och trodde sig märka, att orsaken
därtill var en svår sättning i banken. Att felet kunde
afhjälpas, hade tydligen aldrig fallit Costa Negras
kommunikationsförvaltning in. Banken hade rasat
på ett ställe. Då lappade man nödtorftigt ihop syllar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free