Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invändning spika in oss i vår likkista. Jag skall
aldrig glömma, hur finurligt den där konduktören
gick till väga. Och de andra sedan! Trefliga gossar
att knäppa nötter med. Ja, titta på skrothögen,
Harrison! Meningen var, att vi skulle ligga
bortblandade i den.
George hade sett åt sidan och upptäckt
lokomotivet, som till en tredjedel begrafvet i sanden låg
kullvräkt nedanför banvallen, hvilken här höjde sig
ungefär två meter öfver marken rundt omkring.
Skenorna liksom själfva vallen slutade helt omotiveradt
midt på slätten. Efter att ha sett det, förstod George,
hur lokomotivet växlats in på detta spår och utan
hvarken förare eller eldare sändts i väg mot stupet.
Hvilket öde, som skulle drabbat dem, syntes på den
efterföljande vagnen, som splittrats i smulor, hvilka
strötts ut på en yta af många kvadratmeter.
— Ja, där var det som sagdt meningen att vi
skulle pulvriserats, pratade Jim Cox vidare. — Nu
sitta vi emellertid här, hvilket jag för min del
föredrar. Men det var riktigt fint uttänkt, det nödgas
vi medge. Stor tågurspåring. Mr George Harrison
från Newyork och mr James Cox omkomna genom
olyckshändelse. Naguiera själf hade antagligen
skrudat sig i sin allra finaste stass och gått upp till vår
vän ministern och den lille älsklige sekreterargossen,
hvilken jag önskar allt ondt i världen och litet till.
— Beklagar, señor minister, edra landsmän... sten
döda... tågurspåring... många omkomna...
beklagar. — Jag håller en femdollarsedel mot en cent, att
han skulle gråtit en liten skvätt för att visa, hur han
deltar i vår vän ministerns och den lille rare
diplomatynglingens djupa sorg. Och så frågar naturligtvis
vår vän ministern efter eskorten, och Naguiera svarar:
låt oss inte tala om den saken, olyckan är tillräckligt
stor ändå. Och så hade er far och hans kompanjon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
