- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
10

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Buena noche! ropade han till de liggande. — Vi
låna det här fortskaffningsmedlet tills vidare. När
vi inte behöfva det längre få ni taga det, där vi
lämna det.

Inspektoren låg orörlig bredvid stationskarlen.
Bägge drogo en samfälld suck af lättnad, då de båda
främlingarna verkligen foro.

Jim Cox hade skött en tralla förr. Han bringade
fortskaffningsmedlet i så hastig fart, att
stationsbyggnaden efter en kort stund blef synlig på afstånd.

— Ingen människa, hvad? frågade han George.

— Ingen alls.

— Skönt! Finnas hästarna kvar, kanske vi rent af
kunna taga dem utan att någon ens märker det. —
De svängde med betydligt minskad fart in på
stationsområdet och tornade med en knuff, som kunnat
vara mildare, mot en rad vagnar. En hästs
gnäggande hördes omedelbart inifrån den ena, och Cox
utstötte ett gladt.

— Allt klart! — Han stod i samma ögonblick
vid vagnen, hvars dörr han sköt åt sidan. — Där
ha vi den lilla hästen, och här kommer husbonden.

En kula slog in i vagnens trävirke, tre tum från
hans skuldra, och samtidigt hördes knallen af ett skott.

— Spring bakom vagnen, Harrison! ropade Jim
Cox och kastade sig raklång på marken.

George, som följt efter honom, lydde
ögonblickligen. Snabb som en ödla hade Jim Cox redan krupit
mellan hjulen och befann sig i skydd på dess andra
sida, långt innan George hunnit dit.

— Fördöme mig, är det inte en lansiär, utbrast
Jim Cox, som från sin plats upptäckt en karl,
hvilken stod i stationshusets dörr och just laddade om
den karbin, med hvilken han nyss skjutit. — Den
där ohyran finns öfverallt och tycks ha föresatt sig
att rota ut oss. Då blir det lika nödvändigt, att vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free