- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
17

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Glöm inte Desiderio Rodillero, hväste karlen
efter dem, då de gingo. — Han skall inte glömma
er. — Med denna sista ansträngning voro hans
krafter uttömda, och han sjönk afsvimmad ihop.

Utan att ägna honom någon vidare
uppmärksamhet ledde Jim Cox hästarna ur vagnen, där de
stått hela tiden.

Ett par minuter senare redo de båda ryttarna
öfver järnvägsspåren, veko af åt höger, och sprängde
norr ut på en väg, som visserligen kunnat vara bättre,
men som dock gaf de genom sin befrielse upplifvade
hästarna ett efterlängtadt tillfälle att sträcka ut.

Då ryttarna hunnit så långt, att stationshuset
endast aftecknade sig som en leksaksbyggnad på
afstånd, utbrast Jim Cox:

— Drag åt bältet kring lifvet, Harrison, vi ha
en lång väg framför oss.

George såg frågande på honom.

— Vi rida hela natten, förklarade Jim Cox
bestämdt. — Jag vill helst ha San Antonio ett godt
stycke bakom oss, innan vi stanna och pusta ut.

— Bekymra er inte för min skull, Cox, svarade
George vänligt. — Jag är en ganska öfvad ryttare.
Och om jag också vakat hela natten, tror jag mig
likväl kunna sköta en karl.

— Ni är en utmärkt kompanjon, Harrison. Men
den här gången har ni två och en half på er lott
och det till på köpet af allra värsta sorten. Utan
risk att förlora kan jag hålla en rätt stor summa på,
att de snart lagat i ordning något otyg för vår
räkning. Nu ha vi ju också gifvit deras stolthet en
duktig knuff, det gäller tör dem att visa, hvilka
slughufvuden de verkligen äro. Nå nå, ingenting äts
så hett, som det kokas, tillade han tröstande.

Den korta skymningen hade inträdt, och natten
närmade sig snabbt. Solskifvan sjönk så hastigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free