- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
26

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Intet lås, sade han och skakade ogillande
sitt hufvud — bara en träregel. Och dörren går
utåt. — Han drog en knif, skar en träflisa ur en
golfplanka och kilade in den mellan regeln och dörren.
— Så där ja, nu öppnar ingen utan vårt
medgifvande. — Bry er inte om rummet bredvid, vände
han sig till George, som gått ett par steg mot en
dörr i ena sidoväggen. — Vi stanna här. — Han
skar en ny flisa ur golfplankan och behandlade den
dörrens regel på samma sätt som den förstas.

— Så ja, nu ha vi på ett effektivt sätt afskilt
oss från den öfriga världen, nu kunna vi fundera öfver
ställningen.

— Ugglor i mossen! hviskade George, ofrivilligt
dämpande sin röst.

— Säkert, Harrison. Nu skall ni få förklaringen
till mitt handlingssätt. Jag tycker inte om folk, som
sofver om dagarna. Det antyder att de äro vakna
om nätterna i stället. Nattvak kommer mig alltid
att tvifla på folks moraliska egenskaper. Jag minns
en kamrat, då jag var detektiv...

George gjorde en otålig åtbörd.

— Ni har rätt, Harrison, medgaf Jim Cox, som
förstod honom — den historien spara vi till en annan
gång. Jo, det första, som slog mig, var de där båda
gossarnas sömnaktighet. Jag tog genast värden
under behandling. Han sof verkligen, då jag kom. Han
mumlade i första häpenheten något om en señor
Desi... eller något ditåt, skulle kanske vara
Desiderio, men han hejdade sig strax igen. Det är
möjligt att jag hörde galet, förresten är namnet inte
ovanligt, så det skola vi inte fästa oss vid. Men
han visste på förhand, att vi voro två, inte fyra, som
ni sade. — Det gjorde, att jag drog öronen åt mig,
och starkt funderade på att rida vidare igen. Men
er häst är fullständigt utpumpad. Gällde det att ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free