Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvari han befann sig låg i fullständigt mörker, nickade
han. Därefter ägnade han hela sin uppmärksamhet
åt trappans vresiga knarrande, som tillkännagaf någons
annalkande. Ljudlöst flyttade han sig närmare dörren
och lade ena örat däremot.
På andra sidan hördes ej det minsta. Ett par
minuter låg Jim Cox orörlig och väntade.
Fortfarande förnams ingenting, endast Georges jämna
andedrag störde den djupa tystnaden. Jim Cox, hvilkens
tålamod förklarades af hans vana vid lifvet på prärien
och i urskogen, behöll samma afvaktande ställning.
Belöningen för hans ihärdighet kom efter en
stund. Trappan knarrade på nytt, och strax därefter
skrapade något sakta mot dörrens yttersida. Jim
Cox höll sig orörlig, ty han förstod, att en person
lyssnade utanför. Litet senare gledo tassande steg
tillbaka utför trappan. Jim Cox urskilde, hur de
småningom aflägsnade sig för att slutligen ohörbara
dö bort. Åter var det alldeles tyst i posadan.
— En liten recognoscering, tänkte Jim Cox. —
Hvad skall det nu bli af? — Han vred hufvudet åt
det håll, där George låg och funderade ett ögonblick
att väcka honom, men afstod därifrån.
En lång stund låg han kvar på sin plats och
väntade. Ingenting hände, och slutligen sträckte han
ut sig på golfvet igen. Ett par timmar låg han och
stirrade ut i mörkret. Det var alltjämt lika tyst
utanför, och Georges jämna andedrag i hans närhet
hade en söfvande verkan. Jim Cox märkte, att
sömnlusten oemotståndligt smög sig öfver honom. Han
nickade slappt flere gånger å rad men spratt alltid
till omedelbart, innan han fullständigt öfverväldigats
däraf. Ibland ansträngde han sig för att söka
uppsnappa ett ljud, stundom slöt han ögonen och
domnade för en stund, hvars längd han uppskattade till
fem, högst tio minuter, bort i en halfdvala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
