- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
30

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tystnaden förnams nästan som en tyngd. Han
roade sig med att iakttaga, hur månen steg högre
och högre på himlahvalfvet. Snart skulle dess sken
falla på stalltaket. Han gäspade. Efter ytterligare
en timme skulle ljuset lysa in genom fönstret.

— Hm, tänkte han och gäspade ånyo. — Var
det troligt, att något inträffade just nu, när... när...
Halfsofvande trefvade han efter den tanketråd, han
halft mot sin vilja nyss släppt. — Hvad var det han
funderat på, hvad? — Jim Cox gäspade och sträckte
benen från sig. — Det var ändå skönt att tillåtas
sofva en stund. — Han slöt ögonen, men öppnade
dem genast igen. — Fortfarande tyst och stilla,
endast Georges lugna andhämtning på några stegs
afstånd. Jim Cox lät hufvudet falla åt ena sidan. Det
var inte troligt... inte alls troligt, att något hände
i natt. Månen... ja, visst månen ja... Jim Cox
gäspade och såg upp. Klockan var säkerligen två
på natten. Han lade hufvudet mot dörren och
slumrade motståndslöst in — — —.

— Jag tror ni sofvit godt, Cox?

Den tilltalade satte sig upp. George stod
bredvid honom och skrattade muntert åt den min
kamraten gjorde.

— Min själ har jag inte också tagit mig en lur,
medgaf Jim Cox och reste sig. — Hur dags på dagen
kan det vara? — Hvad säger ni, redan sju! utbrast
han vid Georges svar. — Nej, det var då... Han
sväljde en svordom, som varit på väg öfver läpparna,
sträckte lättjefullt på sig och tillade. — Om en timme
ge vi oss af.

Så snart han petat loss stickan mellan regeln
och dörren, gingo båda ned.

Kyparen mötte i den stora salen. Han såg inte
fullt så sömnig ut som under gårdagen, men var långt
ifrån vaken ännu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free