Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ni kan vara öfvertygad, att de inte alls tacka
oss för det. Jag är rädd att de skratta i stället och
kalla oss dumhufvuden. Det anser jag nedsättande
för min värdighet. Alltså...
— Alltså? sade George, då Jim Cox plötsligt
hejdade sig.
— Såg ni örnarna, som flögo upp där borta?
frågade Jim Cox och pekade mot skogsbrynet.
George riktade blicken rätt fram. Han antog
afståndet från den plats, där de befunno sig och bort
till skogen vara omkring två kilometer.
— Än sedan? utbrast han otåligt.
— Örnar lyfta sällan på det sättet, såvida de
inte blifvit skrämda.
— Ni menar, att lansiärerna vänta vid
skogsbrynet?
— Jag är inte säker på den saken. Jag vet
bara, att en karl, kanske flere finnas ett stycke till
höger om vägen där framme.
— Och ni anser...?
— Att vi vika af åt vänster och fortsätta i sned
riktning öfver fältet.
— Det blir en omväg, Cox.
— Hvad ni har brådt att slåss. Det hinner man
alltid, i synnerhet i fall motparten är lika lifvad för
saken som ni. Nej, nu göra vi vänster om, och så
gå vi inte i bredd. Ni får hålla er femtio steg bakom
mig. Jo, det är nödvändigt, tillade han, då George
gjorde en protesterande åtbörd. — Gå vi bredvid
hvarandra, erbjuda vi ett dubbelt så stort mål för
deras bössor, och jag tänker inte ge dem en enda
chance framför oss — Seså, där lyfter en örn till.
George såg mot skogen och märkte, hur en större
fågel höjt sig något hundratal meter bakom det ställe,
hvarest de båda föregående flugit upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
