Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle det varit nästan omöjligt att med ett aldrig
så välriktadt skott träffa en karl, hvilken så att säga
samtidigt fanns på flera olika ställen. Utan att med
sina skarpa ögon släppa skogsbrynet ur sikte, flög
Jim Cox från tufva till tufva. Den snabbhet, han
utvecklade, var beundransvärd, en tränad löpare, som
sprungit rakt fram, skulle ej ha hunnit nämnvärdt
fortare än han. Tjugu, trettio steg från skogen
kastade han sig ned bakom en liten kulle och kröp
ihop som en boll. När han väntat en stund, lyfte
han hatten från hufvudet och placerade den fullt
synlig på en klunga grässtrån ofvanför sig. Om någon
bevakat hans rörelser inifrån skogen, skulle denne
utan tvifvel inbillat sig att ett hufvud fanns strax
nedanför hatten och skjutit. Som ej ett ljud störde
tystnaden ansåg sig Jim Cox kunna riskera en blick
öfver terrängen. Men han aktade sig noga att blotta
någon del af sin kropp i hattens närhet, tio fot
från densamma och tätt invid marken stack hans
hufvud fram bakom det tillfälliga skyddet. En hel
minut låg han orörlig och spejade mot skogen.
Ingenting antydde en människas närvaro under träden.
Först sedan han öfvertygat sig därom, vågade Jim
Cox se efter George.
Denne sprang envist och med långa skutt rakt
fram. Han tycktes inte ens tänka på ett enda af de
försiktighetsmått Jim Cox iakttagit.
— Där ser man, hur så kallad uppfostran
fördärfvar folk, brummade åskådaren missnöjd. —
Ypperligt material i pojken, men han klumpar åstad, som
om han ägde den enda bössan i världen. — Jim Cox
reste sig på knäna och lät en sista skarp blick svepa
öfver skogsbrynet. Sedan steg han upp, satte hatten
på hufvudet och gick den återstående delen af vägen
i sakta mak. Han hade öfvertygat sig om, att ingen
fara lurade här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
