- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
43

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vidare genom en skog, hvars täthet gjorde det
lätt för ett hundratal fiender att gömma sig. Jim
Cox låg orörlig och ansträngde sina skarpa ögon.
Ingenting där borta förrådde en lefvande varelse. —
Hm! mumlade han för andra gången och kliade
fundersamt sin näsa. — Skulle kyparen ha narrat oss, tänkte
han därpå. — Nu låter det mycket väl tänka sig
att karlarna inte alls vänta där borta. Enligt deras
uträkning borde vi varit framme för länge sedan
och... hm! Finnas de inte midt emot, får
Harrison ett obehagligt öfvertag. Han kanske rent af
kommer att skämta med mig. Jag önskar, att de
ligga där. — Jim Cox kröp ett stycke baklänges och
betraktade snåren kring sig. Den tropiska
växtligheten hade inkräktat hvarje fotsbredd mark.
Öfverallt hängde snärjande lianer ned, medan taggiga buskar
sträckte sina grenar i hvarje riktning. Jim Cox kliade
åter sin näsa. Att arbeta sig genom skogen skulle
kosta stora ansträngningar och taga lång tid.

En dämpad hvissling från George afbröt hans
funderingar.

— Han blir otålig, sade Jim Cox till sig själf.
— Det är jag med, tillade han sedan. Innan han
åter förenat sig med följeslagaren, kröp han ånyo
framåt några steg och spejade öfver till dalens
motsatta sida. Träden och buskarna stodo alltjämt som
förut, icke en vindpust rörde ett blad, och intet
angaf, att en fiende lurade någonstädes. Jim Cox
förflyttade sig ned till det ställe, där George väntade.

— Nåå, hvad ser ni, Cox?

— Träd och buskar och...

— Ingenting vidare? fortsatte George, då den
tillfrågade ej afslutade sin mening.

— Nej, suckade Jim Cox.

— Således framåt igen, afgjorde George och
reste sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free