- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
51

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han drog sin knif och högg af grenar eller
lianer, hvilka öfverallt stängde vägen. Snart befann
han sig inne i ett busksnår så tätt, att endast en
skogsvandrare med hans vana vid dylika hinder
förmådde taga sig fram. Han gick åter igen kutryggig
och med krökta knän. Tack vare sin öfvade blick
såg han strax, hvar ett framträngande var lättast,
och flyttade sig snabbt och behändigt vidare. Utan
att stanna en sekund gled han genom det täta
löfverket, här och där skärande af en gren eller
kapande en lian, som kunnat slita hatten från hans
hufvud. Bössan berörde aldrig en stam eller skrapade
mot löfven, ljudlöst som en skugga strök han genom
skogen, och endast de afhuggna grenarna betecknade
hans väg.

Efter tio minuters rask vandring befann Jim
Cox sig på ravinens botten. Där nere fanns intet
som hindrade honom, och han sprang med några
viga skutt öfver till motsatta sidan. Uppstigandet
fortsattes med samma fart, och snart stod han på
en liten platå.

— En god stund till half sju ännu, mumlade han
efter att ha betraktat sin klocka och stannade för
att se sig omkring.

Det fanns ingenting att se, endast trädstammar,
löfverk och grenar, hvilket stängde blicken inne på
en begränsad fläck.

Jim Cox höjde på axlarna och gick vidare. Vid
det tionde eller elfte steget hejdade han sig plötsligt
och kröp ihop bakom ett träd.

— Var det en häst som gnäggade, tänkte han
— eller...? Han lyssnade med spänd
uppmärksamhet. — Hästar, mumlade han strax efteråt. — Inte
illa. — Han gled framåt tyst som ett andeväsen för
att snart ånyo stanna tätt tryckt intill en stam. När
han fört en skymmande gren åt sidan urskilde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free