- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
52

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en flock hästar, hvilka bundits i en cirkel midt på
en liten öppen plats inne i skogen. Jim Cox nickade
tillfredsställd, när han känt igen sin egen springare
bredvid Georges. Att se hästarna var för honom
detsamma som att äga dem. Men då han ej gärna
kunde föreställa sig att sju — var det inte sju
hästar? — han räknade dem snabbt — jo visst, sju
stycken — lämnats utan tillsyn, sträckte han på
sig för att utforska, hvar vaktaren fanns. Åtta eller
tio steg från honom låg en karl i lansiäruniform på
rygg. Han hade ögonen slutna, men cigarretten
mellan läpparna blossade till då och då, hvilket
bevisade, att han ej sof. Ofrivilligt förde Jim Cox
handen till revolverns kolf, men drog den genast
tillbaka igen. Att affärda en fiende på sådant sätt var
troligen att låta de andra slippa undan, såvida de
ej i sin förbittring gingo anfallsvis tillväga. När Jim
Cox sagt sig detta, vägde han sin långa knif i
handen. Flyttade han sig två steg till höger, hade han
utrymme för ett kast.

Lansiären låg fortfarande orörlig och blåste med
regelbundna mellanrum ut ett rökmoln. Han
föreföll nöjd med tillvaron och tycktes ej tänka på något
annat än sin egen bekvämlighet.

Jim Cox blef nästan sentimental under det han
betraktade karlen. I öppen strid man mot man
hade han ej betänkt sig en sekund, men — hm!
så här — det dög ej att förråda sig. Ett skott eller
ett rop från lansiären skulle varsko kamraterna. Jim
Cox kliade sin näsa, så att den rodnade. Oväntadt
upphörde han därmed och höjde sig på tå. Alldeles
bredvid lansiären lågo ett par långa läderremmar,
och deras åsyn ingaf honom en ny tanke.

Nästa sekund smög han från platsen och gjorde
en cirkel genom snåren. En half minut senare dök
han fram ur dem några steg från lansiärens högra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free