Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experiment. Ja, just experiment. Jag har pröfvat mig
och vet nu, hur mycket mina nerver tåla.
— Det var därför ni började dansen på egen
hand, inföll Jim Cox, som först nu begrep, hvarför
George så beredvilligt gått in på alla hans förslag
före framryckandet.
— Ja, medgaf George utan ringaste tvekan —
jag längtade efter ett ordentligt nappatag. Min
afsikt var att känna mig själf på pulsen. Här kan ni
se, Cox, den slår inte fortare än vanligt. Jag vågar
lugnt se döden i ögonen och kan utan att darra taga
en annans lif. Jag anser mig rustad för en kamp
om stora värden.
— Hm... hä? — Jim Cox såg frågande på
honom. Så makade han sig ett steg åt sidan, och
hans drag erhöllo ett aktningsfullt uttryck. — Jag
förstår inte det där. Jag försvarar mig, när jag blir
anfallen...
— Och jag angriper, blott jag misstänker, att man
hotar mig. — Skola vi gå?
Jim Cox kastade en sista blick öfver snåren kring
sig. Hans öfvade öga hade redan sett att ingenting
kunde göras för de båda lansiärerna.
De gingo tigande tillbaka genom skogen och öfver
vägen samt stannade vid underofficerns kropp.
— Gissar jag rätt, hade karlen er på kornet, då
jag sköt, upplyste Jim Cox.
George nickade ett lugnt tack till följeslagaren
och sade:
— Är det inte ett papper, som sticker fram
under honom? Jo visst.
Jim Cox hade redan tagit upp papperet. Det
var något skrynkligt men, så när som på en mindre
blodfläck i ena hörnet, alldeles rent.
— Så sannt jag lefver en arresteringsorder med
Alcostas namn under, utropade Jim Cox, så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>