Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stund senare öppnades dörren på glänt. Något mer
än en näsa visade sig i springan.
— Kom hit med resten också! sade Jim Cox,
som sträckt ut sig på bänken och med stor
skicklighet spelade sjuk.
Uppassaren från posadan gled in genom
springan mellan dörren och väggen. Den förra slöts genast
efter honom, och han såg sig skrämd om därvid.
— Hallå, Andrés, utropade han — det är väl
inte er mening att stänga?
— Jo, det är det, svarade en butter stämma
utifrån. — Jag ansvarar för fångarne, jag. In slipper
hvem som helst, men inte ut.
— Andrés, ni lofvade mig ...
— Fem minuter, afbröt den buttra stämman.
— Skynda er bara!
Uppassaren såg tvekande på dörren bakom sig,
sedan tog han ett steg in i cellen och började.
— Señores, ni lofvade mig betalning för
räkningen och...
— Ni hade väl kunnat vänta, tills vi kommit
ut igen, inföll Jim Cox.
— Är det då alldeles säkert, att ni komma ut?
frågade uppassaren.
— Naturligtvis, förklarade Jim Cox tvärsäkert.
— Det gläder mig obeskrifligt, försäkrade
uppassaren. — Men jag skulle ändå gärna...
— Visst får ni era pengar och dessutom dubbla
beloppet för er egen räkning.
Uppassaren gick närmare, liksom dragen af en
kraftig magnet.
— Dubbla beloppet, sade ni, señor?
— Minst dubbla, kanske mer.
Uppassaren stod nu tätt bredvid Jim Cox.
—Genast!
— Inte precis, min vän. — Jim Cox talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
