- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
120

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Som öfning betraktadt var det inte ur vägen,
menade Jim Cox alltid lika belåten med sig själf
och sina påhitt. — Ingen vet, hvar vi hamna härnäst.

George stod i begrepp att gifva ett snäsigt svar
men hejdade sig i tid.

— Ni har rätt, medgaf han vänligt och försjönk
åter i tankar. En lämpligare medhjälpare än
mannen bredvid sig hade ett gynnsamt öde ej kunnat
skänka honom. Jim Cox var tillräckligt tanklös att
utan tvekan gifva sig in i de våghalsigaste företag
och nog slug att helskinnad draga sig ur spelet igen.
Det var icke blott Quiroga och gamle don Telesforo
han kunde skjuta framför sig. Jim Cox, äfventyraren
utan fruktan och tadel, skulle beredvilligt låta
begagna sig till hvad som helst. Medan hästarna gingo
steg för steg genom natten, återvann George sitt
sinnes jämvikt.

— Costa Negra är mitt tillfälle, sade han
halfhögt och fann allt afgjordt därmed.

— Hvad? frågade Jim Cox. — Jag hörde inte.

George märkte ej, att den andre sagt något.
Han var så försjunken i sina planer och beräkningar
att han glömde allt annat.

Jim Cox brummade ett par ord, som ej voro
vackra. Och som han ändtligen funnit, hur omöjligt
det var att förmå George tala, bekvämade han sig
verkligen att tiga.

Nattmörkret stod tätt och tungt kring de båda
ryttarna. Icke en vindfläkt rörde sig, och intet
annat ljud än hästhofvarnas enformiga klapprande
mot marken störde stillheten.

Efter två timmar började det dagas, och några
minuter senare var det ljust.

George såg sig omkring. Här lågo ändlösa fält,
som blott väntade plogen och hackan, för att den
bördiga jorden skulle ge rika skördar. Nu växte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free