Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leendet kring kaptenens röda läppar blef bredare
och erhöll något fascinerande i sin storslagna
elakhet. Vårdslöst höll han den ena revolvern riktad
mot Quiroga, medan den andra pekade på George.
Lansiären i fönstret flinade sakta. Han njöt
synbarligen lika mycket som sin förman. — Ty,
upprepade kapten Desiderio för andra gången — när
jag inom loppet af den närmaste minuten skjutit
ned Felipe Quiroga som en hund, låter jag er, señores
yankees, strax göra honom sällskap in i evigheten.
När så de trogna tjänarna kallats hit af skotten och
finna sin herre död samt två andra lik bredvid honom,
säger jag... hvad tro ni, señores? — Jo, jag säger,
att ni öfverfallit deras husbonde, och att jag tyvärr
ej lyckades förhindra mordet, endast hämnas det.
Mannen, här bakom skall bestyrka min utsago, och
alla skola tro oss. Er närvaro kom ytterst lämpligt
för mina planer. Jag tackar er, señores!
De tre åhörarna till detta i sitt slag mästerliga
anförande hade hela tiden det varade stått orörliga
som bildstoder. Quiroga, som ännu ej hämtat sig
efter den förvåning, Georges ankomst och det
omedelbart därpå följande anfallet mot kaptenen
framkallat, insåg till fullo det farliga i sin belägenhet.
Men han var alltför stolt att visa vare sig fruktan
eller öfverraskning. Han stod stilla på sin plats
och såg föraktfullt på kaptenen, medan han trotsigt
och högdraget väntade sitt ödes fullbordan.
Tio steg från honom hade George stannat. I
hans bröst sjöd ett våldsamt raseri. Omärkligt för
alla sjönk han ihop och spände hvarje muskel i sin
kropp till ett jättesprång, hvarmed han i det
lämpligaste ögonblicket ämnade kasta sig öfver
motståndaren. Det stred för mycket mot hans natur att
underkasta sig utan försvar, men afståndet var väl
stort, och han funderade endast på, huruvida han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
