Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majoren nämnde sitt namn och såg sedan
frågande på officerarna bakom Jim Cox.
Kasärnbefälbafvaren berättade i få ord, hvad som
händt.
— Och nu står ni på generalens sida? frågade
majoren, då han slutat.
— Alldeles. Vi äro ett, skyndade sig Jim Cox
att försäkra.
Majoren bet sig i underläppen, kastade en blick
på sina demoraliserade soldater och svarade.
— Eftersom ni äro mer än dubbelt så många,
mina herrar, ämnar jag ej göra motstånd.
— Det är rätt, major, utropade Jim Cox
hjärtligt. — Hvarför skall man plottra och skjuta på
hvarandra, när man kan göra upp i godo!
Majoren svarade ingenting på detta utan nöjde
sig med att intaga en stram och afvisande hållning.
— Beviljar ni fritt intåg? frågade han slutligen.
— Gärna det, förklarade Jim Cox beredvilligt —
men utan vapen.
— Antages, sade majoren efter kort betänkande
och bugade sig. — Ifall ni inte har något däremot
skulle jag helst vilja ha kapitulationsvillkoren
skriftligt uppsatta.
— Ja visst, ja visst. Kanske någon af herrarna
vill skrifva lappen? vände han sig till officerarna.
En bland ryttmästarna åtog sig saken och erhöll
en löjtnant af stadens besättning till biträde.
Majoren smålog belåtet och återtog:
— Jag hoppas ni medger, señor general, att alla
militära former iakttagits?
— För tusan, ni är en verklig auktoritet på ert
område, medgaf Jim Cox. — Farväl!
Jim Cox hälsade för sista gången och red vidare
för att visa sitt folk, hur man gjorde en sjöbjörn af
kapten O’Connors sort tam. Efter tjugu steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
