Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, min far... åh, señor Harrison!
— Mitt barn, vi äro fullt öfverens. — Quiroga
släppte Georges hand, hvars kraftiga grepp slappats,
så fort den unga flickan visade sig.
— O, hvad jag är glad! utropade señorita Gloria
med stormande förtjusning, men häjdade sig tvärt,
generad öfver att så obehärskadt ha lagt sina känslor
i dagen. Med en förlägen åtbörd lät hon handen
glida öfver ögon och panna, då hon kände den
förargliga rodnaden betäcka sitt ansikte. — Jag har
hufvudvärk, sade hon otåligt med en af sina snabba
omkastningar och försökte vrida sig undan Georges
blick.
— Señorita, mår ni inte väl? — George
skyndade emot henne. — En promenad i den svala
kvällsluften kanske...
— Nej, jag vet inte... ja... Den unga flickan
såg frågande på fadern. — Kommer du med, pappa?
— Nej, mitt barn, jag har inte tid. Men señor
Harrison ledsagar dig nog en stund.
Den unga flickan rodnade på nytt, och Georges
blick gled åt sidan. Quiroga märkte det ej utan
fortsatte.
— För ett par timmar sedan mottog jag ett bud
från Velasco. Han, min svärfar och ett par andra
äro på väg hit; i morgon ha vi dem här.
Det blixtrade till i Georges ögon.
— Tillåter ni, att jag gör er sällskap, señorita?
frågade han.
Gloria lade lätt sin hand på den arm, som bjöds
henne, och med en nick åt fadern lät hon George
föra sig ur rummet.
Halfmånens skära blänkte på afstånd, men under
träden kring byggningen rådde djupt mörker.
Señorita Gloria stannade tveksam på öfversta trappsteget,
men då George gick vidare, följde hon honom. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
